Hej, när jag läste Zaras blogg för några dagar sedan där hon hade lagt upp den här låten:


Efter jag hört låten så började tänka väldigt mycket på vad våra ideal egentligen är idag. Silikon i brösten, botox i läpparna, en vältränad kropp, en stor rumpa osv.
Förr i tiden var idealet att vara tjock, om du var tjock visade du att du hade pengar och hade råd att äta. Idag är det helt tvärtom. Idag är nästan idealet anorexia.
Det är ganska sjukt att allt förändras så mycket. När jag tänker på mig själv så vill jag absolut förstora läpparna, jag tränar varannan dag på gymmet, jag vill operera in silikon i mina bröst när jag blir vuxen efter jag fått barn. Jag är öppen med det, vem vill inte ha putiga läppar eller de perfekta fasta brösten?

Varför är det egentligen så? Varför tänker de flesta av oss tjejer så? Varför bryr vi oss så mycket om vårat utseende? Det är egentligen personligheten som räknas.

På guldbaggegalan kom Blondinbella i en urringad klänning utan BH med ett par naturliga bröst och det har varit hur mycket som helst om det. ''Usch, hon skulle tagit en BH! Nej så billigt. Sätt på dig en BH Isabella'' Men absolut INGEN skulle ha klagat om det var ett par fasta silikonbröst!

Hela året bokar de flesta av oss tjejer upp TVn för Victoria Secret fashionshow som enligt mig är det viktigaste TV händelsen på året. Vi sitter där och kollar på Adriana Lima och Alessandra Ambrosio och bestämmer oss för ''som dem ska vi se ut!''. Vi går i dieter, vi svälter oss själva, vi färgar håret och vaxar benen, för vad egentligen? Att killarna ska tycka vi är snygga? Vem kom ens på ordet snygg och ful?

Det finns så många olika frågor om det här ämnet som ingen egentligen kan svara på.